Jag heter Baltsar. Creative technologist. Digital designer från början, numera djupt nere i AI-agenter, vibecoding och allt som gör mellanhänder nervösa.

Jag bygger Kammaren — en AI-assistent för svenska småföretagare. Öppen kod, inga svarta lådor, dina siffror på din maskin. Det projektet lärde mig en sak: att bygga ensam suger.

Inte för att det är svårt. Utan för att ingen sa till mig att min arkitektur var skit. AI:n sa "bra jobbat!" varje gång. Jag satt i en dopaminloop i tre månader och shippade ingenting.

Jag visste att fler satt i samma fälla. Och det stämde.

Sverige har konferenser. Vi har en verkstad.

Mellanhänderna tar 15 000 kr för att förklara det du kan bygga själv på en kväll. Vi bygger det de säljer. Fast gratis. Fast öppet.

Vi satt i våra kammare. Alla satt i sina kammare.

• Prompta.
• Få beröm.
• Prompta igen.
• Shippa aldrig.
• Tro att idén är guld.
• Vakta den som Gollum.

Ingen snor din idé. De bygger sin egen med tre prompts medan du sover.

opensverige är 250 builders som slutade vänta. Nybörjare, veteraner, designers, systemare, folk utan titel som bara löser problem. Inga möten. Inga stakeholders. Ett GitHub-repo och en Discord.

Vi är i survival mode. Vi har inget kontor. Ingen styrelse. Inget att förlora. Det gör oss snabbare än varje konsultbolag i det här landet.

Varje mellanhand som tar betalt för att stå mellan dig och dina siffror, mellan dig och ditt system, mellan dig och din egen kod — vi bygger bort dem.

Jag vet inte vart det här landar. Ingen vet. Men 250 personer bygger varje dag och det stoppas inte av ett möte.

Halvfärdigt är standard. Trasigt är välkommet.

What's the fucking output?